Maria

Det här med att kliva upp tidigt på mornarna har förstört mig totalt och jag är dödstrött vid 21 varje kväll.
Fy sjutton vad synd det är om den där karln jag har som måste lägga sig med mig hur tidigt som helst.. iofs är han också (inte tant men) gubbe och somnar fortare än mig men vad gör det?

Uppsats - det enda ämnet jag känner att jag kan tjata om, vilket inte ger upphov till de roligaste inläggen ever. Jag har lyckats på nått sätt spara över en version till en äldre och jobbar nu på att skriva om det där jag missade förra gången. Hysteriskt irriterande dock, det kan jag ju säga.

Idag har en sommarklänningsaktig sak slängts på, för det är ju ändå sol ute. Jag måste dock på hemköp, så vi får väl se hur länge den får sitta på. Tills jag byter till nått annat i såna fall då, inte skulle jag välja att gå ut naken.:P

Uppsatsen skrider väldigt långsamt framåt men ändå framåt. Imorn är det dock dags för en omtenta i flera dagar, så nu börjar jag känna mig småstressad själv, samtidigt som jag också har bandrep. Men, vafan, lite stress gör inte så mycket egentligen..:P

Jag kan faktiskt inte komma ihåg senast jag hade sån koll på nedräkningen tills jag skulle få komma hem igen. Nu har jag näst intill minutkoll. Just nu har jag kanske dålig koll, men det är för att jag borde sova när jag ändå ska upp klockan 6 i morgon bitti för att fixa klart både mig och allt annat tills jag ska åka och göra sista enkätundersökningarna med elever 8-10.. Sen går bussen 11.30. Snabbt ska det gå minsann, hoppas det gör det. Helst smärtfritt också, om det finns en gud man kan be till om sådant.

De som känner mig vet att jag är ganska hispig av mig. Jag brukar kunna oroa mig för det mesta. Resan i morgon är inget undantag. Jag brukar alltid försöka välja den resan som innebär mest tid vid byten eller minst byten. Helst en blandning av dessa två. I morgon fanns inte den möjligheten. Jag fick välja om väntetiden skulle vara i Sundsvall eller i Sthlm, och av någon anledning valde jag att ha väntetiden i Sundsvall så jag har 10 minuter när jag ska byta i Gävle (så jag slipper kliva av i Sthlm). 10 minuter i Gävle känns tight, och jag hispar redan runt hur jag ska kånka min stora lila resväska, min dataväska, min handväska och mig själv till ett annat tåg på max 10 minuter... Det går som det går det där, jag har biljett hela vägen, de ska fan ta mig till Linköping. Jag ska hem!

Jag är inne på de sista dagarna av resan här uppe i norrlandsskogarna. Det känns skönt. Skönt att få åka hemåt, skönt att ha varit hemma, skönt att mina enkätundersökningar i stort sett är klara när jag åker hem. I alla fall behöver inte jag ställa mig framför fler klasser och skräna efter att jag satt mig på bussen. Biljetterna är utplockade, tatueringen är ifylld och enkäterna sammanställs på löpande band.

Igår satt jag i tre timmaro ch sammanställde sammanlagt kryssfrågorna på 20 enkäter. 20!? Det kommer ta år och dar att sammanfatta allt, och på det ska allting skrivas. Dessutom har jag nu, på det, fått en omtenta. En väntad omtenta men ändå - det hade ju trots allt kunnat gå. Så nu ska jag hinna skriva C-uppsats, läsa till C-uppsats, läsa till omtenta och skriva omtenta, allt innan den 10e maj. Hur ska detta gå? Hur ska jag hinna allting? Jag ska hinna med handledarmöten och bandrep på den tiden också. Det gäller nog nu att börja sitta mellan 8-17 vareviga dag om jag ska klara av det här. Annars blir det uppsatsframläggning i höst. Det går ju faktiskt det också.

Vi får se. Livet går väl vidare, men just nu är jag nog mest inne på styrfart. Luften gick lite ur mig idag.

Däremot har jag lyckats med bedriften att se tåg inne i själva Strömsund, det är oklart om jag någonsin har gjort det förut.

Igår skulle min farfar ha fyllt 97. Det är inte klokt hur fort åren går. Även om tiden verkar stå still här uppe. Henrik och jag har sagt "vi syns om en vecka" hela den här veckan känns det som. Det blir så när man inte vet riktigt när man är färdig med det som ska göras och får åka hemåt igen.

Mina enkäter är utskrivna så nu är jag snart fit for fight för att dela ut dem till de berörda parterna för C-uppsatsen. Jag är spänd, mest för att jag ska prata inför folk men det brukar lösa sig. Jag försöker vara positiv, för jag vet att jag klarar av att prata inför folk och det är inget egentligt problem. Dessutom ska jag ju ha framläggning på uppsatsen sen, det känns bra mycekt mer skrämmande, det kan jag säga.

Idag ringde en kompis till mig helt exalterad för hon hade hittat det perfekta sommarjobbet till mig - quizskapare och -värdinna. Så det har jag nu sökt och hoppas på att få komma på intervju åtminstone. Det vore verkligen ett helt perfekt jobb för mig.

Sakta men säkert formar sig världen runt mig som jag vill ha den. Även fast mina steg framåt är mycket mindre än för många jag känner som köper hus och planerar en massa kring sådant så är mina steg lagom för mig för tillfället. Första planen är att vara kvar i Lkpg i sommar, så jag hoppas på många spelningar och/eller vanligt jobb. Sen får vi se åt vilket håll vinden blåser nu när jag snart ska påbörja min sista termin på lärarprogrammet.

För enkelhetens skull har jag placerat mig i Jämtland. Här har jag hunnit fylla 25 och är nu hemma medan resten av familjen har påsklov. Själv filar jag på uppsats och skriver undersökningar som förhoppningsvis ska kunna utföras. Om jag bara hade fått en sån där handledare som faktiskt svarade på mail när man behövde honom så vore det lite bättre också förstås, men man kan ju inte få allt.

Varenda gång jag åker hemhem har jag lyckats förtränga hur långsamt jag tycker att livet går här uppe och hur mätt jag brukar bli efter ett par dagar. Speciellt eftersom det inte finns några kvar som är i min egen ålder och som jag känner.

Jag vill så gärna att det ska vara som att komma hem, och visst är det skönt att hälsa på mamma, pappa och mormor igen, men hemma det har jag inte här längre. Det här är platsen där livet står still och där alla verkar spotta ut bäbisar på löpande band. Det är platsen som inte alls är särskilt förtjust i mig tillbaka. Speciellt inte den här tiden på året. Andra årstider är Strömsund vackert, men nu... Nja, det är mest bara nån blandning mellan vinter och vår där varannan dag är halvvarm och varannan är fylld av snöfall.

Om en vecka hoppas jag vara på väg hem snart. Till Henrik, till Linköping, till där jag bör vara.

Jaha, tur att man är så fruktansvärt bra på att uppdatera...

Sen sist då? Haha Januari.. oj. Praktiken i Tranås gick finfint, har väl lite kvar egentligen men det kommer senare i vår. Jag har börjat sjunga igen, det är nog det största som hänt kanske. I ett countryband och jag älskar det precis lika mycket som jag gjorde förut. Bra förresten att säga att musiken är det största när man är nykär.. Nåja, Henrik är nog det största, men det är hans "fel" att jag sjunger igen så då får det ju vara halvdelad förstaplats mellan dessa två.

C-uppsatsen är på G också, vilket känns spännande men det går väl egentligen alldeles för långsamt för att jag ska vara helt nöjd. Vilket ändå är helt mitt eget fel..

Nåja.. liten livsuppdatering finns i alla fall nu från mig - så ni vet att jag fortfarande finns.;)

Jaha, tur att man är så fruktansvärt bra på att uppdatera...

Sen sist då? Haha Januari.. oj. Praktiken i Tranås gick finfint, har väl lite kvar egentligen men det kommer senare i vår. Jag har börjat sjunga igen, det är nog det största som hänt kanske. I ett countryband och jag älskar det precis lika mycket som jag gjorde förut. Bra förresten att säga att musiken är det största när man är nykär.. Nåja, Henrik är nog det största, men det är hans "fel" att jag sjunger igen så då får det ju vara halvdelad förstaplats mellan dessa två.

C-uppsatsen är på G också, vilket känns spännande men det går väl egentligen alldeles för långsamt för att jag ska vara helt nöjd. Vilket ändå är helt mitt eget fel..

Nåja.. liten livsuppdatering finns i alla fall nu från mig - så ni vet att jag fortfarande finns.;)

Egentligen borde det inte vara så svårt att uppdatera, men så fort jag ska försöka får jag hjärnsläpp och har inget vettigt allt att skriva om.

Hur som haver. En ny termin har börjat, en med pedagogik. Jag har fått praktikplats i Tranås som ligger 7,5 mil bort härifrån så det ska bli smått spännande. Dels är det något nytt, och sen är jag ingen morgonmänniska över huvud taget. Så, frågan är om jag ens tar mig upp på mornarna för att hinna dit till 8. Jag måste åka hemifrån senast 6.30 vilket känns halvsurt, om jag ska vara helt ärlig.

Sjuk har jag hunnit med att vara också, legat hemma i stort sett hela veckan, men nu är jag fit for fight igen. Eller, skapligt i alla fall. Ska iväg till skolan en sväng imorn, och sen får vi helt enkelt se vad som händer, om jag rasar ihop eller om det går bra. Men vi har ett grupprum Ulrica och jag så det ska nog gå bra det också.:)

Jaha, jag tar och roar mig med en sån där nyårslista som cirkulerar på bloggar jämt istället för att orka hitta på något eget.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Jag har blivit mycket bättre på att ta initiativ, något som jag faktiskt nästan aldrig gjorde innan.

Har du några nyårslöften?

Sluta snusa - igen - och försöka ta dagarna som de kommer, något jag är sjukt dålig på.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, till världens finaste och goaste lilla plutt!

Vilka länder besökte du?
Räknas Jämtland? Ångermanland? Lappland? Eller Norrland? För den enda längre resan som gjordes var uppåt i Sverige längs e45 och ner på e4an, förutom en sväng till Gbg och Liseberg då förstås.

Haha ja just det fan, Estland över påsk! Woho, utlandsresa!

Vad önskar du att du gjort mindre?
Funderat, ältat, väntat.. Framför allt väntat.

Bästa minnet från 2011?
Jag måste nog ändå säga att det var födelsedagshelgen jag fick av Martin när han tog med mig till Vadstena klosterhotell och till min bror i Kalmar. Och där fick vi med ett till land (vi åkte över till Öland) Det kan vara något av det finaste någon har gjort för mig någonsin, om inte det allra finaste.

Annars är det nog att jag vågade lyssna på mig själv och började bry mig om mig!

Bästa köpet?
Min telefon helt klart. Och möjligtvis också bilen.

Vad spenderade du mest pengar på?

Ska man se till enskild sak så är det nog bilen.

Annars är det hyra och mat, roligt nog.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Jag har sån tur att jag har vänner som får mig glad varenda dag, men under slutet av året har jag känt mig mer uppskattad än innan och det gör mig glad.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

På vissa plan gladare och på vissa plan ledsnare. Jag har garanterat gråtit mer i år än alla år innan sen högstadiet slutade.

Favoritprogram på TV?
Oj, ser så sällan på TV, men missar sällan Biggest Loser, även om jag gråter som ett litet barn till det.

Är det något du sakna 2011 som du vill ha år 2012?
Jag skulle faktiskt vilja hitta någon som respekterar mig, lyssnar på mig och älskar mig för precis den jag är, men det är inte direkt bråttom med det.

Vad ser du mest fram emot med år 2012?
Att ta de två sista terminerna på lärarprogrammet med två examensjobb högst på listan.
Att umgås med de bästa vännerna jag har och förhoppningsvis ta mig utomlands med dem
Att, kanske, hitta någon som är rätt för bara mig.
Att bara vara precis som jag är.

Ignorera de fantastiska demonögonen och njut av ett par generationer med Lindgren's istället.;)

Åldersspann mellan 21 (lillebror) och 90 (mormor)

Tanten är nog piggast av oss allihop.

Medan alla andra människor har haft en trevlig lördagkväll så har jag och min andra hälft Ulrica (jag har många andra hälfter, jösses) suttit på skolan och pluggat sen runt 18, med ett avbrott för att hitta maxmat.
Imorn är det dags igen och då ska vi åka dit vid 10...och sen blir det att sitta där. Fanstastiskt. Man blir sååå glad så.:P

2011 var, i mångt och mycket, ett riktigt dåligt år.
Många fina saker hände absolut, men de hamnade i skymundan för sådant som var mycket mindre bra.
Det var ett år som både är ett av de snabbaste, och ett av de långsammaste i mitt liv - i helt olika delar.
Skolan har gått framåt med stormsteg - förhållandet stod still, backade, och försvann.
December - var min månad - och visade tecken på att det alltid finns hopp, även i en ganska mörk tillvaro.

2012 började med ett stjärnfall som kändes hoppfullt, och hittills har året visat sig bli ett av de bästa hittills.

Jag har kommit hem till Jämtland igen för att fira jul. Får vara hemma i lite drygt 2 veckor. Lugnet lägger sig alltid över mig när jag har kommit hem, det är väl här grundtryggheten finns kan jag tänka mig. Däremot gör inte allt plugg jag har att göra över lovet mig lugn, inte ens nästan. Det är dock petitesser i sammanhanget.

Här ligger snön, det är ett par grader kallt och allt är bara som det ska vara. När jag och min bror gick till mormor idag pratade vi om att det är som om man aldrig åkt härifrån när man kommer tillbaka. När man är i Strömsund går det mesta att förutsäga. Det är tryggt.

Imorn är det dags för uppfräschning av tatuering och en ny. Det ska bli spännande. Jag minns det som a piece of cake förra gången vilket gör mig nervös. Det känns som om det borde göra ont så in i helvete när jag inte förväntar mig det.

Nåja, det är sådant som märks.

Jag har aldrig någonsin sett mig som en stark människa. Jag tror att det är där många av mina fel ligger. Trots två långa (okej, ett långt och ett semilångt) förhållanden så tror jag ändå inte att någon kan älska mig för den jag är. Personen inuti mig är som ett litet barn fortfarande, som skriker efter uppmuntran. Det ligger nog mycket i att jag alltid har setts som småkonstig.

Alla mina fina vänner till trots så känns det som om jag är otroligt utbytbar, som om de bara en dag ska titta på mig och tala om för mig att de har hittat någon bättre att lägga tiden på.

Jag letar efter något nytt att leva för, och just nu så verkar det vara studierna. Förstår inte hur det har lyckats bli så att allt jag ska göra kläms in på fyra veckor, känns som om man är tillbaka innan sommarloven på högstadiet och gymnasiet. Ni vet den tiden då alla lärare verkar tänka; nu är det ingen annan som lägger något, så jag gör det. Helt plötsligt har jag någonstans runt 4000 sidor att läsa samt en ekonomikurs.. Livet är toppen.. Verkligen.