Maria - Ett norrsken i Linköping

Jag har en sååååhär dålig karaktär (mäter upp flera meter med mina korta armar, den som ändå vore töjbar som barbapapa) Jag kan aldrig göra vad jag bestämmer mig för, vare sig det är att gå ner 17 kilo, sluta att bita på naglarna, städa eller att plugga som satan... usch så less jag blir på mig själv.. Och här nånstans skulle Dr. Phil fråga vad jag får ut av att inte göra det jag borde, eller slutföra det jag börjar, eftersom jag fortsätter med mitt beteende..

Så vad får jag ut av det? Ingenting bra vad jag vet.. Fula naglar, mindre bra betyg (nuförtiden iaf) en köttbullskropp som ser ut som en stoppad falukorv i jeans och en stökig lägenhet.. Fantastiskt.. Kanske borde försöka börja ta tag i livet, jag fyller ju ändå 21 på tisdag.. Jag känner mig lastgammal.. Speciellt med mitt lammkött till karl som inte fyller 20 förrän i september.. Åh, ack och ve, jag är gammal..

Idag när vi åkte ut på stan var jag på jättebra humör och tänkte kika på alla fina kläder som jag kan ha sen, som extra motivering att inte tugga på allt socker som annars är så gott.. Och det gick skitbra.. Hittade flera kläder på New Yorker, men sen tog lusten slut jävligt fort vill jag lova.. Jag tror att jag totalt på kanske 10 affärer såg lika många överviktiga/större som tittade på kläder och provade.. annars var det miljontals spinklisor, sånna som såg ut som jag vill se ut... Fy, vad deprimerad jag blir... Och det är verkligen sånna gånger jag nästan hakar fast mig i Kasper, så att alla ska se att han är banne mig upptagen, även om det är med mig..

Nä, idag är ingen bra dag.. Det erkänner jag.. Idag är en dag som jag vill dra täcket över och gömma för all framtid.. Och så vill jag svulla i godis och sånt.. sånt som jag försöker ha karaktär nog att låta bli.. Varför kan man inte bli tjock av äckliga saker, som fisk, eller nötter, eller varför inte vanlig hederlig sallad? Varför ska man bli det av det som är gott, som choklad? Livet är egentligen bra orättvist.