Maria - Ett norrsken i Linköping

E jamtlænnstaus

Hu e vänslejn å snäll,

hu e mjuk som 'n fäll,

hu ha auga som vårhämeln klar.

Där e'n växt å statur,

som på'n fineste brur,

om jä væl ut e praktexemplar.

Nä de finns inga finare varels

æn e riktu e jamtlænnstaus!

Hu e ränt makalaus

ti væ håttu å innela rar!

Inger syslln käns tong,

för hu kvitter å sjong.

Væla lätt'n för - trallallala.

Hu e ständut glavér,

hårre tokut de ber;

si de kan ju int alltin gå bra.

Nä de finns int glaverar e varels

æn e riktu e jamtlænnstaus!

Hu e ränt makalaus

ti væ lättlive, munter å gla!

Hort hu vev, 'ell hu spinn,

er'a snærsp som 'n vinn;

de gå unna i fjös å i kök.

hu sväng se så lätt,

hu gjær allting så nätt.

De e'n fägn blott si hänes stök.

Nä, de finns int e hurtigar varels

æn e riktu e jamtlænnstaus!

Hu e ränt makalaus

ti væ rask, ti væ hännu å tök!

Där e liv, där e lust,

mæn så noga å just:

hu går aller för långt på nån väl.

Skull'e ællvåru bli,

tys'n allt gäckeri:

hänes ja de e bergfast som nej.

Nä, de finns int pålitlejar varels

æn e riktu e jamtlænnstaus!

Hu e ränt makalaus

ti væ oppriktu, trofast å grej!

Hänes fegring står pall

sæn ongdomen e all;

hu ha hjärtrot som ständut består.

Blir'a maka å mor,

int e stöv hu förlor;

hu vål finar mæ sölver ti hår.

Nä, de finns int trivlejar e varels

æn e riktu e jamtlænnstaus!

Hu gjätt væ makalaus -

för hu blömster i hunrede år!

I like I like. :)