Numb

Igår var jag avtrubbad, eller bortdomnad kanske är ett bättre ord, i hela kroppen.. Jag tyckte inte att jag kände något annat än att det skulle vara ganska skönt att få åka hem igen nu... till lägenheten, till rutinerna, till Uppsala, till Kasper... Tack och lov så finns Konrad.. Min räddare i nöden och favoritkramkompis.. Men han är nästan lika elak som Kasper, för Konrad är i Blekinge.. Vilken jäkel, eller hur? Hur som helst så är det Konrad som brukar få mina paniksms så jag får gnälla av mig lite, och jag är väldigt glad att han finns...

Nu är det dags för lite bokläsning... Woho, eller vad säger ni folket?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback