Stackars ensam kanin.

Kaninen har säkert aptråkigt ute i friggeboden, men så är det när mamma säger nej till att ha henne i huset.. Hon brukar få vara på altanen, men det har regnat så förskräckligt de senaste dagarna att hon helt enkelt fått vara kvar där inne.. Imorrn måste hon nog får komma och kramas lite.. Jag saknar henne..

3 dagar har mamma och jag varit duktiga och trotsat väder och vind och åkt och simmat.. Vi är såååå duktiga, eller hur? Idag simmade jag 750 meter bara för att det kändes så himla bra, och jag hade säkert fortsatt om det inte varit för att det började regna och vi hade handdukarna ute.. Men jag är stolt över oss.. Kallt som satan ute men vi tar oss ändå dit, och dessutom ner i vattnet.. fantastiskt, eller hur? ;)

Jag ska väl fortsätta läsa bok.. Jag kan inte påstå att jag längtar, fast det känns lättsammare nu när det är sommar och det inte känns lika nära allt annat..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback