Maria - Ett norrsken i Linköping

Natten mellan den 30e och den 31a oktober 1999 somnade min älskade morfar in. Jag saknar dig en massa.

Inatt när jag kom fram till att det var årsdagen av hans död kom jag på mig själv med att gråta. Efter 9 år gråter jag fortfarande för att jag saknar honom så mycket. Det är så mycket jag skulle vilja att han såg (uppträdanden, studenten), att han var med på och fortfarande kan jag tänka: Det här måste jag visa/berätta för moffa... Ibland ser jag dig framför mig också, och jag vet att om du vore här vore du jättestolt över mig. Men jag önskar att du vore här.