Maria - Ett norrsken i Linköping

Min momma är 88 år, och är fortfarande i sin stuga på Öhn och far omkring. Idag åkte jag dit, för man vet ju ändå aldrig hur länge hon finns kvar... Så vi har tagit ner nätet från jordgubbslandet, fikat, pratat, plockat blommor, packat saker, varit på kyrkogården.. Hela den här dagen har gått åt till min söta mormor.:)

Nåja.. Imorrn åker jag hemåt igen.. Hoppas jag får tag på en lika billig biljett nu.;P

Hemma i Strömsund ändras inget. Även om folk växer upp kommer nya fjortisar och fjortisraggare.. Alla vet allt om alla, åtminstone tror dom det.. Just nu är det skönt att inget ändras...

Sitter vid mammas dator och lyssnar på hennes spellista som hon så fint gjort på media player.:P Just nu spelas sånger som jag spelade in i 9an.. Det är 6 år sedan.. Jag var en inte särskilt lycklig människa vid den tiden, så just nu känner jag mig hög på lyckopiller om man jämför med då... Jaja.. Jag har inte kunnat skriva musik sen dess heller, men vi får väl se nu.. Kanske ska börja skriva texter igen och skicka iväg till min bror för tonsättning..

Nästa låt på spellistan - nått från min brors skiva som han gjorde nu på projektarbetet i 3e ring på gymnasiet... :P Mamma är stolt över sina barn. Vilken tur!

Apropå skiva så var det några 3ors projektarbete, och då hade en av dem tänkt på mig och ville att jag skulle sjunga på den skivan.. Det var rena rama lyckan det vill jag påstå. :)

Haha, ja.. Det är mycket den här helgen som flyttar mig tillbaka till högstadiet känslomässigt.. Men, det är ju lite roligt det med.

Jag ångrar inget beslut som är taget inom den här senaste månaden. Det är skönt när sånt som inte fungerar får en lösning.. Och det var ett superbra beslut att åka upp igen ett par dagar.

Idag har jag varit i Tåsjö, där min far växte upp. Har inte varit där sedan farfars begravning i januari. Synd, för jag tycker om Tåsjö, och speciellt Skänknäsberget där dom bodde.:P Nåja.. Jag ville bara säga att jag är en mycket nöjd Maria som snart ska ta en kvällspromenad för att lufta lite tankar. :)

Det är bara 54 mil från Uppsala till Strömsund. Om man räknar med 5 timmars tåg, och 1 timmes väntan och sen 1,5 timme buss så skulle det gå ungefär lika fort att köra bil.. Jag skulle hellre köra bil kan man säga.;P Då får man ha sin egen fart, stanna var och när man vill, och man väljer dessutom ressällskap själv.

Man behöver med andra ord inte vara med om stollar som pratar med sig själv på 3 olika språk, har heta diskussioner med sig själv där han argumenterar för varje sida, trakasserar en liten flicka så hon börjar gråta, och till slut - efter en varning - blir utkastad ur bussen... På slutet hade jag ipoden på höööög volym för att slippa sitta och lyssna på honom när han pratade om att skjuta alla... Jag var extremt nervös över vad han skulle hitta på och har nog aldrig varit så lättad som när han blev utslängd... Mitt i skogen..

Nåja.. Jag har dessutom hunnit säga hej till mormor och morbror+sambo.:) Alltid lika trevligt.

Och för att ha varit igång sedan 6.00 med tre timmars sömn i bagaget måste jag säga att jag är väldigt pigg och alert. :)

Visst.. Jag var nyss uppe i de Jämtländska skogarna.. Men, jag behöver miljöombyte och få distans från Kasper... Det är jobbigt sånt här.. Och när jag fick tag på en biljett för 61 kr (eller ja, 190 med bussen också) istället för typ 500 så tog jag och slog till för ett par extra dagar hemma.. Man vet ju aldrig när man kommer hem igen, eller hur? När skolan och allt börjar ordentligt på onsdag kan jag ha jätteproblem att åka uppåt.

På lägenhetsfronten går det trögt.. Men, jag har ju tak över huvudet så jag ska inte gnälla. Nu ska jag däremot leta lite mat till min gnällande mage.

Vad tycks om designen förresten?

Åh, vad jag älskar musik.

Idag har vi börjat att dela upp alla saker vi har... Herre helvete vad saker.. Vi gick ner i förrådet för det är ju där allt var blandat.. Trodde vi, men det var faktiskt ganska uppdelat i lådorna redan..

Men jösses amalia vad mycket saker som finns där nere, sånna där "bra att ha saker" som man sparar och sen aldrig saknar eller behöver.. Ojoj..

Slutsats: Jag har mycket, mycket, mycket, jättemycket saker.

I'm happy, but unhappy. Att vara hemma som inte känns som hemma känns inte bra. Ändå är jag överlycklig över att vara tillbaka i Uppsala, fast jag vill helst härifrån...

Inget är särskilt fantastiskt nu. Men, vi får ta det i omgångar.

Imorrn åker jag hem till Uppsala igen.. Vilket betyder att jag brottas med all packning till vilket jag har alldeles för lite väskor.. Great...

Njae? Men jag säger som mormor: Inte vet jag om det blev bättre, men det blev då ändring. Inte vet jag om de här bilderna visar håret bäst.. men.. jaja.;)

Det sjunker in mer och mer att jag inte kommer att ha en sambo länge till.. Vi måste hitta nya ställen först innan vi inte blir det, men vi är inte vi mer.. Känns konstigt. Han är ju min vardag, det som varit rutin och hemma under 5 år.. Konstigt att det kan bli sådär..

Idag fick jag fika med min Maria på Simonssons iaf, och det är skönt att inte behöva vara själv även om jag mår mycket bättre än jag trodde att jag skulle göra. Det måste bero på att jag har Green Day på en himla volym och sjunger med för full hals, och att jag har världens bästa vänner.:)

För varje stund jag är ensam kommer jag på nya saker som jag kan göra när jag är själv och sånt.. Att jag kan ställa saker var jag vill, äta vad jag vill.. Förstå att jag får äta falukorv när jag vill numer.. ;) Jag kan åka vart jag vill och behöver inte ta hänsyn till nån (utom grannarna såklart) som väntar hemma.. Det är just nu en tröst, men det lär väl inte vara det när jag väl kommer hem igen...

I think they found another cure
For broken hearts and feeling insecure
You'd be surprised what I endure
What makes you feel self-assure?

I need to find a place to hide
You never know what could be
Waiting outside
The accidents you could find
It's like some kind of suicide

Jag hatar att inte vara glad, och jag hatar att känna mig som en belastning. Just nu känns det som om jag är det - en belastning för att jag inte är glad och för att jag bara vill krypa ihop i fosterställning och dö..

Igår spenderade jag flera timmar vid kajen, bara lyssnade på vattnet som skvalpade... Vatten är fantastiskt, släpp i en sten och på några ögonblick är ytan precis likadan som innan du släppte stenen. Osårbart, och rogivande.

Jag hatar också att alla planer vi hade går åt helvete... Tågluffen som skulle ske nästa sommar, weekendresor och allt annat sånt där... Kanske går tågluffen att genomföra ändå, för du är min bästa vän.. Jag hatar tårarna som bara rinner och rinner, jag hatar att låta känslor bubbla upp till ytan... Jag hatar att jag kommer att behöva bo ensam, att jag måste flytta.. Jag hatar att vi passar ihop som vänner mycket bättre än som par, med våra extremt olika livsmål, men gemensamma intressen..

Jag lär nog promenera ikväll igen.. Hade det inte varit kallt ute igår, och dessutom regnigt och blött överallt, hade jag kunnat sitta nere vid vattnet hela natten och bara förlora mig i mina egna tankar..

Det är extremt jobbigt att behöva vara ensam för att reda ut alla tankar och känslor som bubblar upp hela tiden, för de där tankarna lämnar en aldrig ifred.. Är inte livet fantastiskt så säg? - Nä, inte idag.

Att det kan vara sån skillnad på att inte ha någon alls och att bara inte vara på samma ställe..

För första gången på nära 5 år är jag ensam, singel.. Det känns underligt.. Även om det varit på väg ett tag för oss båda. Vi är mer som bästa vänner än tillsammans... menjag älskar honom, bara inte på samma sätt längre...

Det är inte lätt när livet försvinner...

Glömde bort att vi badade i Östersjön i lördags innan vi åkte uppåt igen. :) Det var... kallare än Vattudalen..

På grund av lillebrors flytt till Karlshamn har jag varit utan internet i en vecka, förutom under snabba sovstopp i Uppsala. Jag återkommer med en bättre lägesrapport senare tror jag.;P Åtminstone med bilder från dagsturen i Sigtuna.

I själva Blekinge gjorde vi nog aldrig särskilt mycket förutom bar en massa kartonger och åkte fram och tillbaka mellan olika städer för IKEA, Elgiganten och så vidare. Jag hann i alla fall träffa Konrad, och det är jag glad över. För det blir inte så ofta när vi inte bor på samma ställe längre.

Lillebrors lägenhet var fin och han har världens sötaste grannpar, som lovat mina föräldrar att ta hand om honom sen. Supergulligt. :P