Maria - Ett norrsken i Linköping

Efter 250 körda (eller åkta för min del) mil genom hela Sverige är jag glad att vara hemhemma igen. Jag var iofs väldigt glad att se Uppsala igen också och längtar hem dit också men just nu är jag mycket glad för Jämtland. Det är snorkallt ute (-23 typ) och jag ser inte alls fram emot att måsta spendera största delen av morgondagen på vägarna och packandes ur en bil som vi nu faktiskt fått in alla saker i.. Livet är fantastiskt.:P

Så totalt nu sen juldagen kommer vi imorgon ha åkt ca 285 mil.

Är det nått jag har, så är det dåligt självförtroende. Dumt egentligen, för inte fan är det nått fel på mig. Det hade ju i alla fall kunnat vara bra mycket värre. Dock är jag bra på att så fort jag ser någon som jag tycker ser bra ut och som kanske till och med möter min blick så kommer tanken: Nä, jag skulle aldrig ha en chans i alla fall.

Är inte det skitdumt? Vad vet jag om vilka chanser jag har utan att prova? Inte för att det hjälper, för såhär har jag tänkt hela tiden, att jag borde ju ändå prova sånt jag tror jag inte har en chans på. Det gäller allt.. från killar till att söka till idol eller sådana saker... men jag sitter kvar och stampar, för jag tror inte att jag kan, eller att jag är fin nog, eller nog duktig..

Alltid ska man fälla krokben för sig själv.. Strålande!

Jag kan verkligen inte sova och det har kommit till en punkt när det är skitjobbigt. Det går ju ut över mina dagar.. Jag kan inte plugga som jag ska, jag kan inte göra allt jag ska under dagen.. idag klarade jag dock av att ta mig upp til 8.30 trots att jag somnade närmare 4.00 inatt. Så jag hoppas på att den här natten blir bättre. Annars måste jag nog önska mig en påse sömnsand av tomten.

Idag har vi bakat julgodis med mormor.. Tanken var att det skulle göras igår, men det förstördes av att jag sov istället.. Min bror också och därför tog vi oss inte iväg helt enkelt. Dåligt gjort, men vi bakade lite smågodis här hemma istället. Om man räknar bort den tid det tog att installera den routern för det trådlösa nätverket. Äntligen kan jag använda min egen dator här hemma hos mamma och pappa.:)

Underligt när det inte är mer snö hemma i Jämtland än i Uppsala.. Det hinner ju förhoppningsvis bli bättre. Det är till och med varmare här... 60 mil norr om Uppsala är det alltså varmare.. kan bero på att det inte är fuktig kyla så man fryser inte lika lätt.. helt fantastiskt i alla fall..

Jag sitter och försöker räkna ut vad jag ska ha med mig när jag åker hem till mamma och pappa och julfirande.. Just nu är mest bara varma kläder ditskrivna på min lista.

Jag känner mig alldeles förstörd. Inte lär det bli mycket sömn i natt, för då kan jag inte ta mig upp imorrn, vilket betyder att jag inte hinner till lägenheten för att städa och då hinner jag inte heller hämta de saker som jag ska ha därifrån. Vilken bra dag det lär bli, eller hur?

städa rummet skulle jag behöva göra också. Det ser ut som rena rama tjernobyl här inne. Jag måste vara bäst i världen på att strö saker runt mig. Absolut världsbäst...

Kursböcker till två tentor, kläder på kläder, julklappar, musik, dator.. Ja you name it och jag ska ha med det.. Nödvändigt allt känns. Dessuom ska vi (jag och bror) flyga och det har jag knappt gjort själv så vi ska alltså, med vårt fantastiska oexisterande lokalsinne springa runt som yra höns... Great.. Det går nog bra. Vi åker dit i god tid.;)

Jag är vaken.. Dessutom har jag varit i detta tillstånd i en timme. Börjar gör jag inte förrän 10.15.. Jag har alltså lyckats komma upp 2 timmar innan en föreläsning börjar. Det måste vara nån form av rekord..

Igår var det grönt överallt, och nu ligger det flera centimeter snö på backen. Det måste ha kräksnöat konstant sen vi kom hem vid 21 igår...

Nåja. Min bror är här och hälsar på.. Eller mellanlandar kanske man ska påstå för på fredag åker vi gemensamt hem till Jämtland för jul och nyår (med en kort paus i Karlshamn och Uppsala under mellandagarna)...

Helst av allt skulle jag vilja krypa ner under täcket igen. Men nu har jag ju fått fart på mig (nästan i alla fall) så det är väl lika bra att fortsätta. Det är till och med så att jag funderar på att gå in till skolan bara för att mitt periodkort har gått ut och nu kostar alla mina fortsatta resor pengar.. Dessutom är min erfarenhet av att åka buss på snö i Uppsala kanske inte den bästa. Jag har ju ändå en timme att döda, så varför inte gå till skolan? Då slipper dessutom min bror bli störd i sin skönhetssömn av att jag sitter och knappar på tangentbordet.

Jösses Amalia så trött jag är. I natt sov jag 2,5 timme innan det var dags att gå upp och åka på seminarium... Där spelade jag en superkristen som argumenterade emot lögner.. Alla i arbetslaget hade skitkul åt mig eftersom de vet hur lite kristen jag är egentligen. Haha, jag har i alla fall aldrig använt orden Gud och Bibel så många gånger under 20 minuter förut.

Nu på kvällen har jag varit ute på lite nationer med Kasper, åt middag och bara umgicks. Ganska skönt det med. Men jag var nog inte nått roligt sällskap för jag halvsov nog mest hela tiden faktiskt. Så nu ger jag nog snart upp för idag och kryper ner i min soffsäng, tittar på tv, och bara finns.

Calle och Erik är i final. Jag en mycket nöjd Maria.

Om man inte räknar med att jag fortfarande är jävligt opackad inför flytt imorrn. För imorse vaknade jag med världens värsta känsla.. Jag kunde inte sitta upp utan att hela världen snurrade, kallsvetten rann och jag mådde illa. Efter flera timmar tog jag mig upp ur sängen.

Och inte förrän nu har jag börjat må normalt. All packning kvar.. Great.