Maria - Ett norrsken i Linköping

Tydligen gjorde inte en sommar full av jobb och sommarkurser att jag är van att koncentrera mig och tänka även om jag fått för lite sömn. Efter föreläsningen i morse var jag så död som jag någonsin har varit. Jag hatade livet rent utsagt och trodde att huvudet skulle sprängas när jag kom hem. Nu funderar jag på om det finns mögel i den här lägenheten för jag har haft ont i huvudet var och varannan dag jag har varit här.

Jag har egentligen inte fattat att jag bor här än heller utan är hela tiden nervös över att måsta säga hejdå till Martin och åka tillbaka till Uppsala där jag ju bor.:P Förhoppningsvis vänjer jag mig nu när skolan kommit igång. Amazing!

Mitt i natten och jag är dödstrött. Ska strax hoppa i säng med en bok tror jag. För första gången på hela sommaren är jag alldeles ledig. Ingen hemtenta som spökar och inga inlämningsuppgifter. Inte nått jobb heller. Visst att jag har lite att packa upp men det är ju inte hela världen.

Idag och imorrn är jag garageänka. På söndag är det namngivning till Martins kusinbarn. Sista lediga helgen innan skolan börjar igen.. Woho? Jag vet inte. Jag är skapligt nervös faktiskt. En del av mig är fruktansvärt nervös för att inte klara av den här kursen, men hur svårt kan det vara?

Första dagen och natten själv i den här lägenheten. Det känns mystiskt, för Martin har varit med alla andra gånger eftersom jag inte bott här förut. Enbart hälsat på. Ett tag var tanken att jag skulle åka till Uppsala idag, men så bidde det inte. Jag stannade kvar i min nya hemstad istället, fikade med Angelique och diskuterade anledningen till varför jag egentligen vill läsa Företagsekonomi.:P

Kanske blir det en film istället... Nåja..
Men innan jag går och lägger mig tänkte jag slänga med några bilder från sommaren. Jag har haft hela sommaren tillsammans med Martin, och jag har (nästan) njutit varje sekund.

Och den firar jag genom att skriva hemtenta... Nice...

Sommaren är snart slut. I alla fall i Jämtland. Tågresan upp var ett rent helvete med supervarmt tåg och alldeles för lite vätska. Gårdagen var då istället kall och i natt var det 2 grader...

I 8 veckor jobbade jag på posten i Trosa.. Jag är glad för att veckorna är slut, men det är tråkigt också. Jag trivdes med människorna och jag trivdes med vad jag gjorde. Men jag tror inte att jag vill hålla på med det för alltid.:P

Nu är det sommarkurser kvar. Tenta i den ena och novellskrivande i den andra. Himla kul egentligen och jag känner att inspirationen för att skriva dikter och sådant som jag höll på med i högstadiet har kommit tillbaka. Återigen kan jag kanske knåpa ihop nån låttext lite nu och då och jag tror till och med att lite av min sommarlön får gå till en bra mikrofon så jag kan spela in det jag kommer på. Dessutom ska jag försöka spela in tillsammans med bror även fast han kommer att befinna sig i Kalmar och jag i Linköping.

Flytten är gjord, det kanske jag har nämnt. Det är bara det sista som ska iväg och det åker på lördag då jag blir offentlig sambo med Martin. Det känns, konstigt men bra och jag hoppas att vi klarar av varandra. Olikheter är till för att finnas. Så är det.

Jag får helt enkelt skylla mig själv.
När jag lägger mig med tomma tankar,
ett svart hål där hjärnan brukar sitta.
Det var jag, inte du
ville jag skrika
men rösten höll inte
utan tystnaden stod sig

Mitt hem var min borg,
min säng var min koja.
Du raserade den
och gjorde mig halv.
Vaggade in mig i trygghet
slängde sen bort mig
värdelös, otrygg och trasig.


En trasdocka, trasig och knasig
Prinsessan på ärtan,
känsligare än någon annan.
Det är inte jag, det är du
ville jag skrika.
Men rösten vek sig
och mörkret tätnade runt sängen
och jag fick rulla in mig i täcket
för att inte känna mig ensam.