Maria - Ett norrsken i Linköping

Det här med att kliva upp tidigt på mornarna har förstört mig totalt och jag är dödstrött vid 21 varje kväll.
Fy sjutton vad synd det är om den där karln jag har som måste lägga sig med mig hur tidigt som helst.. iofs är han också (inte tant men) gubbe och somnar fortare än mig men vad gör det?

Uppsats - det enda ämnet jag känner att jag kan tjata om, vilket inte ger upphov till de roligaste inläggen ever. Jag har lyckats på nått sätt spara över en version till en äldre och jobbar nu på att skriva om det där jag missade förra gången. Hysteriskt irriterande dock, det kan jag ju säga.

Idag har en sommarklänningsaktig sak slängts på, för det är ju ändå sol ute. Jag måste dock på hemköp, så vi får väl se hur länge den får sitta på. Tills jag byter till nått annat i såna fall då, inte skulle jag välja att gå ut naken.:P

Uppsatsen skrider väldigt långsamt framåt men ändå framåt. Imorn är det dock dags för en omtenta i flera dagar, så nu börjar jag känna mig småstressad själv, samtidigt som jag också har bandrep. Men, vafan, lite stress gör inte så mycket egentligen..:P

Jag kan faktiskt inte komma ihåg senast jag hade sån koll på nedräkningen tills jag skulle få komma hem igen. Nu har jag näst intill minutkoll. Just nu har jag kanske dålig koll, men det är för att jag borde sova när jag ändå ska upp klockan 6 i morgon bitti för att fixa klart både mig och allt annat tills jag ska åka och göra sista enkätundersökningarna med elever 8-10.. Sen går bussen 11.30. Snabbt ska det gå minsann, hoppas det gör det. Helst smärtfritt också, om det finns en gud man kan be till om sådant.

De som känner mig vet att jag är ganska hispig av mig. Jag brukar kunna oroa mig för det mesta. Resan i morgon är inget undantag. Jag brukar alltid försöka välja den resan som innebär mest tid vid byten eller minst byten. Helst en blandning av dessa två. I morgon fanns inte den möjligheten. Jag fick välja om väntetiden skulle vara i Sundsvall eller i Sthlm, och av någon anledning valde jag att ha väntetiden i Sundsvall så jag har 10 minuter när jag ska byta i Gävle (så jag slipper kliva av i Sthlm). 10 minuter i Gävle känns tight, och jag hispar redan runt hur jag ska kånka min stora lila resväska, min dataväska, min handväska och mig själv till ett annat tåg på max 10 minuter... Det går som det går det där, jag har biljett hela vägen, de ska fan ta mig till Linköping. Jag ska hem!

Jag är inne på de sista dagarna av resan här uppe i norrlandsskogarna. Det känns skönt. Skönt att få åka hemåt, skönt att ha varit hemma, skönt att mina enkätundersökningar i stort sett är klara när jag åker hem. I alla fall behöver inte jag ställa mig framför fler klasser och skräna efter att jag satt mig på bussen. Biljetterna är utplockade, tatueringen är ifylld och enkäterna sammanställs på löpande band.

Igår satt jag i tre timmaro ch sammanställde sammanlagt kryssfrågorna på 20 enkäter. 20!? Det kommer ta år och dar att sammanfatta allt, och på det ska allting skrivas. Dessutom har jag nu, på det, fått en omtenta. En väntad omtenta men ändå - det hade ju trots allt kunnat gå. Så nu ska jag hinna skriva C-uppsats, läsa till C-uppsats, läsa till omtenta och skriva omtenta, allt innan den 10e maj. Hur ska detta gå? Hur ska jag hinna allting? Jag ska hinna med handledarmöten och bandrep på den tiden också. Det gäller nog nu att börja sitta mellan 8-17 vareviga dag om jag ska klara av det här. Annars blir det uppsatsframläggning i höst. Det går ju faktiskt det också.

Vi får se. Livet går väl vidare, men just nu är jag nog mest inne på styrfart. Luften gick lite ur mig idag.

Däremot har jag lyckats med bedriften att se tåg inne i själva Strömsund, det är oklart om jag någonsin har gjort det förut.

Igår skulle min farfar ha fyllt 97. Det är inte klokt hur fort åren går. Även om tiden verkar stå still här uppe. Henrik och jag har sagt "vi syns om en vecka" hela den här veckan känns det som. Det blir så när man inte vet riktigt när man är färdig med det som ska göras och får åka hemåt igen.

Mina enkäter är utskrivna så nu är jag snart fit for fight för att dela ut dem till de berörda parterna för C-uppsatsen. Jag är spänd, mest för att jag ska prata inför folk men det brukar lösa sig. Jag försöker vara positiv, för jag vet att jag klarar av att prata inför folk och det är inget egentligt problem. Dessutom ska jag ju ha framläggning på uppsatsen sen, det känns bra mycekt mer skrämmande, det kan jag säga.

Idag ringde en kompis till mig helt exalterad för hon hade hittat det perfekta sommarjobbet till mig - quizskapare och -värdinna. Så det har jag nu sökt och hoppas på att få komma på intervju åtminstone. Det vore verkligen ett helt perfekt jobb för mig.

Sakta men säkert formar sig världen runt mig som jag vill ha den. Även fast mina steg framåt är mycket mindre än för många jag känner som köper hus och planerar en massa kring sådant så är mina steg lagom för mig för tillfället. Första planen är att vara kvar i Lkpg i sommar, så jag hoppas på många spelningar och/eller vanligt jobb. Sen får vi se åt vilket håll vinden blåser nu när jag snart ska påbörja min sista termin på lärarprogrammet.

För enkelhetens skull har jag placerat mig i Jämtland. Här har jag hunnit fylla 25 och är nu hemma medan resten av familjen har påsklov. Själv filar jag på uppsats och skriver undersökningar som förhoppningsvis ska kunna utföras. Om jag bara hade fått en sån där handledare som faktiskt svarade på mail när man behövde honom så vore det lite bättre också förstås, men man kan ju inte få allt.

Varenda gång jag åker hemhem har jag lyckats förtränga hur långsamt jag tycker att livet går här uppe och hur mätt jag brukar bli efter ett par dagar. Speciellt eftersom det inte finns några kvar som är i min egen ålder och som jag känner.

Jag vill så gärna att det ska vara som att komma hem, och visst är det skönt att hälsa på mamma, pappa och mormor igen, men hemma det har jag inte här längre. Det här är platsen där livet står still och där alla verkar spotta ut bäbisar på löpande band. Det är platsen som inte alls är särskilt förtjust i mig tillbaka. Speciellt inte den här tiden på året. Andra årstider är Strömsund vackert, men nu... Nja, det är mest bara nån blandning mellan vinter och vår där varannan dag är halvvarm och varannan är fylld av snöfall.

Om en vecka hoppas jag vara på väg hem snart. Till Henrik, till Linköping, till där jag bör vara.

Jaha, tur att man är så fruktansvärt bra på att uppdatera...

Sen sist då? Haha Januari.. oj. Praktiken i Tranås gick finfint, har väl lite kvar egentligen men det kommer senare i vår. Jag har börjat sjunga igen, det är nog det största som hänt kanske. I ett countryband och jag älskar det precis lika mycket som jag gjorde förut. Bra förresten att säga att musiken är det största när man är nykär.. Nåja, Henrik är nog det största, men det är hans "fel" att jag sjunger igen så då får det ju vara halvdelad förstaplats mellan dessa två.

C-uppsatsen är på G också, vilket känns spännande men det går väl egentligen alldeles för långsamt för att jag ska vara helt nöjd. Vilket ändå är helt mitt eget fel..

Nåja.. liten livsuppdatering finns i alla fall nu från mig - så ni vet att jag fortfarande finns.;)

Jaha, tur att man är så fruktansvärt bra på att uppdatera...

Sen sist då? Haha Januari.. oj. Praktiken i Tranås gick finfint, har väl lite kvar egentligen men det kommer senare i vår. Jag har börjat sjunga igen, det är nog det största som hänt kanske. I ett countryband och jag älskar det precis lika mycket som jag gjorde förut. Bra förresten att säga att musiken är det största när man är nykär.. Nåja, Henrik är nog det största, men det är hans "fel" att jag sjunger igen så då får det ju vara halvdelad förstaplats mellan dessa två.

C-uppsatsen är på G också, vilket känns spännande men det går väl egentligen alldeles för långsamt för att jag ska vara helt nöjd. Vilket ändå är helt mitt eget fel..

Nåja.. liten livsuppdatering finns i alla fall nu från mig - så ni vet att jag fortfarande finns.;)