A bit of blues

För enkelhetens skull har jag placerat mig i Jämtland. Här har jag hunnit fylla 25 och är nu hemma medan resten av familjen har påsklov. Själv filar jag på uppsats och skriver undersökningar som förhoppningsvis ska kunna utföras. Om jag bara hade fått en sån där handledare som faktiskt svarade på mail när man behövde honom så vore det lite bättre också förstås, men man kan ju inte få allt.

Varenda gång jag åker hemhem har jag lyckats förtränga hur långsamt jag tycker att livet går här uppe och hur mätt jag brukar bli efter ett par dagar. Speciellt eftersom det inte finns några kvar som är i min egen ålder och som jag känner.

Jag vill så gärna att det ska vara som att komma hem, och visst är det skönt att hälsa på mamma, pappa och mormor igen, men hemma det har jag inte här längre. Det här är platsen där livet står still och där alla verkar spotta ut bäbisar på löpande band. Det är platsen som inte alls är särskilt förtjust i mig tillbaka. Speciellt inte den här tiden på året. Andra årstider är Strömsund vackert, men nu... Nja, det är mest bara nån blandning mellan vinter och vår där varannan dag är halvvarm och varannan är fylld av snöfall.

Om en vecka hoppas jag vara på väg hem snart. Till Henrik, till Linköping, till där jag bör vara.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback