Maria - Ett norrsken i Linköping

Den första jobbveckan har snart tuggats igenom och jag måste säga att jag är positivt överraskad. Jag trodde inte att det skulle vara såhär roligt som jag har det. Jag hoppar, jag studsar, jag slänger med armarna, jag gör konstiga miner och jag har mig. Dessutom ritar jag fult på tavlan. Inte med flit utan för att jag helt enkelt inte kan bättre.

 

Det här är något av det roligaste jag har gjort.

 

Mamma och jag kör på att äta mindre kolhydrater och tränar tillsammans numer. Dels för att ha en partner in crime och faktiskt kunna köra på tillsammans med någon som är på ungefär samma (kassa) nivå och dels för att det borde försvinna lite magfluff från oss båda. Hittills går det helt okej förutom att jag fuskade med en pepparkaka idag bara för att få upp blodsockret lite. Det är svårt annars att försöka hålla igång en hel dag.

 

Krasslig är jag också. Så jag spenderar dagarna med att hosta medan jag undervisar. Toppen.

 

Om tre dagar har jag snart gjort klart första dagens lektioner. Fattar ni? Jag har, om tre ynka dagar, hållt i mina första lektioner. Mina första egna lektioner. Den första dagen att vara vuxen och verkligen ansvarig för att någon förstår vad jag menar och säger. Det finns ingen handledare som ska ta över och förklara det jag missat. Det är bara jag.

 

Jösses...

 

Om två dagar sitter jag på Arlanda och väntar på att kliva på flyget. Och då är det ca två månader fram tills att jag får åka hem till Linköping igen och hälsa på det vanliga livet.

 

Jag har haft jullov i huvudet ett tag nu känner jag och borde kanske komma igång med uppsatser och sådant igen. Den senaste dagen har jag suttit och grovplanerat första veckan, det gäller att veta vad jag ska hålla på med känner jag. Men jag lär snabbt få mer skinn på näsan och mer kreativitet när jag vet vad de kan och vad de lärt sig och borde träna mer på. Det här hörni, det kommer att lösa sig.

 

Nåja, uppsats var det vi skulle tala om tänkte jag. Eller, kanske snarare ta itu med..

 

 

Jaha, det andra halvåret då.

 

Uppträdande igen, fast när ordinarie sångare var sjuk fick jag ta över. Det gick ändå över förväntan och vi fick många lovord.

I juli körde vi på semester uppåt i Sverige, fast genom Norge. Det regnade hela vägen, toppen nog men det var ändå trevligt. När vi kom in i Sverige där runt Åre så sken solen och både tiden vi spenderade hemma hos mina föräldrar i Jämtland och nervägen genom Sverige var det finväder. Såklart!

Knappa 5 månader in i ett förhållande fick jag veta att hon jag bodde med bara blev reserv på sin utbildning och att jag då kanske behövde någon ny att bo med, och Henrik föreslog att jag kunde flytta in hos honom istället för att möjligtvis få någon skummis hos mig.

 

Det här var nog en ganska fullspäckad månad. Jag hade inlämningar och seminarium i sommarkurser, jag hade inlämning i C-uppsats (som gick åt helvete men skit i det), jag flyttade hela månaden i stort sett och vi hade två festivalspelningar.

Det sistnämnda låter så mycket tuffare än det var. Det var väl kanske 30 personer som hörde oss totalt, men de verkade i alla fall uppskatta det.

Här någonstans har jag också för mig, jag hittar det nämligen inte uppskrivet någonstans, att jag var på audition till körslaget också. Jag gick ensam vidare från min lilla grupp hos förjuryn, fick sjunga för Louise men slutade på ett kanske. Eftersom mitt mål var att slutföra själva grejen och få sjunga för Louse var jag nöjd med slutresultatet. Tänk om jag dessutom skulle körtränat och uppträtt varje vecka i 2 månader, jag hade ju dött på kuppen.

 

KALAS-mottagningen (mottagning för nya studenter egentligen) gick av stapeln och Veronica Maggio spelade. Det var inte riktigt så hemskt som jag hade förväntat mig så jag är nöjd med det.

Nästa universitetsfest så fick vi både spackla oss själv och lite transor. Himla tjusigt resultat blev det men vi hoppas nog på att vi åtminstone var lite snyggare i slutändan.

Henrik och jag tog en halvspontan tripp till Ullared. Bättre taktik än fyra tjejer på en vagn som förra gången jag var där och trots att man "inte hittade så mycket" kostade det bra mycket.. Bra jobbat!I slutet av september firade jag att jag varit fri från det förra förhållandet ett år. Även fast den mannen har en obehaglig förmåga att höra av sig precis när jag gjort något för att glömma honom lite till. Snart dyker det väl upp en ny wordfeudförfrågan eller nått sånt.

LiU bestämde sig här nånstans också för att jag skulle få tillgodoräkna de poäng jag läst i Uppsala. Himla schysst av dem, sådär lite drygt 2 år efter jag flyttat hit och 1,5 år efter jag hoppat på lärarprogrammet.

 

Flög förbi i ett rasande tempo och jag tror inte att jag gjorde något vettigt alls förutom att skjuta problem som uppsatser och sådant framåt i tiden istället för att göra något åt dem (ungefär som nu med andra ord). Det enda som kan ha fastnat var att jag beställde biljetter för att åka till Jämtland över jul och att jag köpte en ny cykel istället för det as som bestämde sig för att lägga av lagom till kursstarten 6,5 km bort. That's it.

Nåja, var ju faktiskt på hockey och såg när exalterad sambo fick se sitt HV71 vinna över LHC. Jag, som inte håller på något egentligen, har valt att hålla på husfriden och skuttade jag också.

 

Johan Glans levererade i Norrköping och det är nog den bästa spontanbokningen jag varit med om. Fantastiskt!

Vi tog oss en resa till Stockholm också, för att leta julklappar och bara gå runt och vara vi två. Passade på att fira mammas födelsedag på avstånd också genom en fika. Kändistätt som Stockholm är gjorde det oss lite småbesvikna när vi enbart upptäckte Peter Plunkty och Lennart Ekdal.

Här började det diskuteras om att det fanns en tjänst hemma i Jämtland till mig över vårterminen om jag ville och jag var osäker på hur jag ville att allt skulle utvecklas.

 

Jag tycker iofs fortfarande att det är december men det är det tydligen inte.

December började med att mina föräldrar hälsade på efter de hjälpt min bror att flytta i Växjö. Jag hängde på dem upp och gick på arbetsintervju. Jag visste fortfarande inte hur jag ville att det skulle sluta men innan jag åkte upp för jullov hade jag en tjänst och när jag kom hem höll jag i en lektion i min kommande klass och skrev på allt, fick nycklar och hela baletten och allt sånt. Kände mig otroligt vuxen. Att jag tappade två veckor som jag trodde jag skulle ha i Linköping innan jag började får ses som en liten förlust i sammanhanget men jag kände att jag inte kunde tacka nej till en halv lön bara för att jag inte ville lämna min sambo. Kände mig otroligt vuxen igen.

Bästa julfesten på hela året - LiTHeBlås luciafest gick av stapeln, i en klänning som knappt gick att sitta i och som inte gick att andas i. Men hej, saker ska upplevas, inte andas.

Julafton spenderades i vanlig ordning hemma med familjen, med mormor som nu hunnit bli 91 år. Ett par dagar innan det nya året åkte jag ner igen (det blir ett förbaskat rännande fram och tillbaka hela tiden) och fick ett par ensamma dagar med Henrik innan nyårsfesten med hans kompisar drog igång. Mycken tid spenderades i köket, fast inte så mycket som man skulle kunna tro när man såg matmängden.

I dessa lediga dagar innan nyår var vi på hockey igen men den här gången förlorade HV71 mot LHC. Inte lika poppis men där under ett av målen fick min ficka komma lite i kläm och i en paus hittade jag suspekta plastbitar i fickan...