Genushistoria

Jag har kvar en muntlig tentamen i genushistoria som jag bara borde läsa klart till och försöka ta mig igenom. Det är väl bara det att jag hinner bli så arg över saker medan jag läser så jag kan inte läsa under någon större tidsperiod, alltså blir det inte många sidor i taget.
 
Ibland funderar jag på om det har varit smart för mig att läsa sådana här kurser vid sidan av och på lärarprogrammet. Det känns som om det kan skrämma bort arbetsgivare samtidigt som de egentligen borde tycka att det knappast finns bättre kandidater för att jobba med elever än någon som har läst genusvetenskap och kanske klarar av tänka och problematisera kring genus under sina lektioner.
 
Som historielärare vet jag att det inte står så mycket om kvinnor i läroböckerna, det skrev jag till och med B-uppsats om. Samtidigt är jag också ett barn av min tid vilket gör att det jag lärde mig under gymnasiehistorian är det som jag kommer ihåg bäst och antagligen också kommer lära ut. Där var det inte många kvinnor.
 
Nåja, sluttjoat om det. Just nu är jag fast på att mannen är kopplad mer till kulturen och kvinnan till naturen i 1800talets Sverige, vilket gjorde att kvinnan sågs olämplig till att engagera sig politiskt. Att tro att de stora frågorna går att besvara utan att engagera sig i de små, det tror jag inte på. Jag tror inte heller att vi har kommit så långt inom jämställdheten som vi vill tro.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback