Maria - Ett norrsken i Linköping

Idag var dödsannonsen för farfar i tidningen. Han dog den 10 januari, 93 år gammal. Nästan 94. Han lämnar efter sig ett stort tomrum i mitt hjärta. För min farfar var ballast i världen. Trots att han var så gammal körde han fortfarande bil, och han högg ved, han skottade snö, han plockade potatis, han körde traktor, han bodde själv... Han var smed förut, och har gjort jättefina saker, bl a en ljusstake som jag har på en byrå här hemma.. Han har gjort ljuskronor till Tåsjö kyrka, och även sånna som finns hemma hos honom, eller hos mamma och pappa..

Jag minns någon av de första dagarna i gymnasiet då vi hade några från Tåsjö i klassen, och jag sa till Veronica att mina farföräldrar bodde i Tåsjö, och hon blev så brydd över att jag var barnbarn till Smen, och vad hette han egentligen? Jo, Hans. Men det är nog som Smen alla i Tåsjö känner honom..

Jag minns också en dag i 7an, när vi var i Tåsjö på nån sorts övernattning, vi skulle sova i tält på Tåsjöberget. Det var min klass och en till. Jag hade stukat tån, så jag kunde inte gå på skogsrundan, utan jag skulle ringa farmor och farfar och komma dit istället. Men det var farfar som svarade, och då vågade jag inte fråga om han kunde hämta mig.:P Senare på kvällen när jag var runt om inne i skogen runt tälten kom det en kille och skrek: Det kommer en polsk bärplockare, fan vad tufft!! Jag vände mig och och skrattade: Nä, det där är min farfar. Då hade han åkt hela vägen dit bara för att se på vad vi gjorde. Jag blev så glad.

Hör du det farfar, du lämnar ett tomrum hos många, och nu har jag bara mormor kvar.