Dag 17 – Barndomsminne (15 december)
Det här är, vilket snart ingen borde ha missat, min morfar. Han är en av de allra viktigaste människorna för mig.
Den här bilden är tagen ett år (såklart) men själva händelsen var tradition. På bilden är jag två eller kanske tre år så året är antingen 1989 eller 1990 (mamma tror våren 1990). Varje år som det började bli vår och isen blev svagare och svagare och sådär så tog morfar med mig (och säkerligen mina kusiner innan mig) ner till sjökanten och där stod vi och hoppade sönder isen tillsammans. Som synes på bilden.
Eftersom morfar var ett stort barn hela han så hade han säkert minst lika roligt som jag hade det men samtidigt förenade vi nytta med nöje eftersom isen försvann fortare på det här sättet.
Varje gång jag ser den här bilden kommer jag på mig själv att sitta och småle. Ett av mina allra tidigaste minnen är det i alla fall, och jag älskar det.