Walk on the wild side
Jag spenderar mina sista veckor i den här lägenheten nu, och det känns konstigt. Jag har alltid trivts här, fast omständigheterna har varit de motsatta. Det har liksom varit min trygga plats, åtminstone det senaste 1,5 året och speciellt sen jag fick ha ett eget rum där det bara var jag som räknades. Helt fantastiskt. Min trygga plats rivs upp och jag är livrädd.
Att först och främst välja att inte bo kvar här genom att vägra hitta en ny inneboende tog ganska mycket kraft från min sida. Jag avskyr snabba val och omkastningar.
Att sen också ta omkastningen att bli sambo skrämmer slag på mig. Det har inte direkt funkat fantastiskt de två tidigare gångerna och det känns som om jag har så mycket mer att förlora den här gången.Funkar det inte kommer jag att bli helt förstörd.
Att sen också ta omkastningen att bli sambo skrämmer slag på mig. Det har inte direkt funkat fantastiskt de två tidigare gångerna och det känns som om jag har så mycket mer att förlora den här gången.Funkar det inte kommer jag att bli helt förstörd.
Det hjälper inte direkt att jag har uppsats, sommarkurs, rep, spelningar, vänner och andra såna här spännande saker att passa in under tiden också.
Men, jag väljer att försöka se det från den ljusa sidan och ta en promenad på den vilda sidan.
