Maria - Ett norrsken i Linköping

2 nätter med sömn... Och jag är tröttare än jag någonsin minns att jag varit. Fantastiskt! Amazing! Strålande! Underbart! Jag kanske får sova när jag kommer hem igen, för nu är det nämligen dags att ta sig i kragen för att åka på första lektionen med min helt nya klass där alla känner varandra utom jag... Nice...

Istället för att ligga sömnlös hela natten valde jag att kliva upp i morse. För i natt mina damer och herrar har jag sovit mellan 00.30-7.00 (!). Jag är alltså osedvanligt pigg och tyckte inte att det var en bra idé att somna om i en timme när Martin ändå klev upp. Kanske var det snarare jag som sparkade upp honom ur sängen, men vadå, uppe är han i alla fall..

Idag ska jag tillbaka till skolan, eller Nationernas Hus, där dom har förlagt de första fyra dagarna. Tydligen finns det inte så många lokaler för upp mot 400 studenter här i Linköping.. Då betyder det också att jag får ta bussen in mot stan. Funderar faktiskt på att vandra omkring där ett tag efter jag slutat, om jag orkar vill säga. Det kommer jag säkert inte göra när jag väl har chansen, utan kommer vilja åka hem. Som vanligt.:P

Nä, nu ska jag hoppa in i duschen och sen ska jag äta frukost för första gången på jag-vet-inte-när.. Träningsvärk har jag också efter step-up-passet, fast det är jag nöjd med, eftersom jag tog i för kung och fosterland.

I början på december hade Martin planerat en egen dag för mig, som jag inte fick veta något om alls. Min sötnöt. Och eftersom jag skickade över bilder från telefonen igår får bilderna från den dagen komma nu istället. Allt började vid rökstenen mitt ute i ingenstans, med en sväng förbi klosterruin, och sen vidare till gränna och polkagrisar.:)

Kyrka på vägen.:P

 

Vissa perioder har jag, som jag tjatar om i just dessa, sömnproblem. Nu verkar jag vara mitt uppe i en sådan period och även om jag trodde och hoppades på att den skulle sluta när Martin kom hem så verkar den inte vara på det humöret utan tycker att jag gott kan vara uppe hela nätterna för att vara totalt heldöd på dagarna.

Fruktansvärt dålig idé om ni frågar mig, men eftersom det här problemet inte gör det så får jag väl se glad ut och hoppas på att det ger med sig som det gjort alla andra gånger.

Istället skulle jag kunna säga att jag började en ny kurs igår, att den verkar bra och bättre än lärarprogrammet i Uppsala. Men jag kan inte säga så mycket om något alls eftersom jag låg hemma idag mörklagd mest hela dagen fram till träningstillfälle. Idag var det Step Up på menyn och kordinerad är jag inte så jag spattade mest runt medan alla andra klarade sig galant, som vanligt. (Kanske en liten överdrift på mitt spattande, men det var helt klart en hel del sådant med också)

Vad gör jag då med mina nätter? Vissa av dem fördriver jag med att spela mobilspel, otroligt spännande. Andra löser jag sudoku i oändlighet. I natt verkar vara en tömma-telefonen-på-bilder-för-att-sedan-spela-tvspel-natt.. Förhoppningsvis somnar jag i soffan och så kan jag också förhoppningsvis hålla mig vaken så att insomnandet blir (återigen förhoppningsvis) lättare till natten.. Hur ska jag annars klara torsdagen som är full med föreläsningar? Tack och lov är jag ledig imorgon...

Jag är avundsjuk på den här bilden.. Som verkar vara ungefär 700 år gammal, absolut utan överdrift.

...of always being sick and tired.

Just nu är det mycket soul searching på gång känner jag.

Någon gång ibland får jag sömnproblem och sover om jag har tur varannan natt. Nu är tydligen en sån period ibland. I morse somnade jag till, vid 10-tiden och skulle få sova i en timme innan jag skulle iväg. Telefonen ville något annat och jag vaknade till vid 14.30. Ändå är jag tacksam för att det blev fem timmar, men jag kan inte direkt säga att jag känner mig något vidare utvilad.

Dagens bästa var att jag fick visa leg när jag skulle köpa snus inne på campusområdet.. Måste ha sett otroligt barnslig ut idag.

Nu, vid 23 ska jag ställa mig och laga mat så jag kan ha matlåda imorn. Bra idé tycker jag. Men å andra sidan har jag bara varit hemma i två timmar också.

Just nu ber jag bara om en natt med massa sömn men ändå att jag inte sover så tungt att jag har migrän imorn. I de värsta perioderna jag haft hade jag migrän varannan dag eftersom jag bara sov varannan natt...

Sedan ett par timmar är jag hemma i Linköping igen. Det bästa på hela dagen har varit den skottade parkeringen. Jag lovar, jag blev otroligt glad när det visade sig att jag inte behövde ge mig på att skotta snö det första jag gjorde.
Ikväll har varit otroligt oproduktiv men jag kände själv att det inte kommer fastna mycket i skallen på mig idag. Imorrn är det träning och plugg som gäller - så det så.

Nu vill jag bara gnälla lite. Fast ändå inte. Jag visste så väl vad jag gav mig in på när jag blev tillsammans med Martin, det hade jag fått talat om för mig. Hur hans kärlek till bilar tog upp hur mycket tid som helst. Och visst, jag har inget större problem med det, faktiskt inte. Men jag tycker inte om känslan att bli åsidosatt, att bli placerad efter bilar i viktighetslistan. Och det blir jag, gång på gång på gång. Jag är van att man håller något man lovar. Säger man att "vi hörs över msn med webcamen sen så vi kan säga godnatt", så är det så. Det går inte alltid att lita på det här, och det stör mig och skrämmer mig lite grann. Om jag inte ens är så pass viktig att det går att gå ifrån bilen för att säga godnatt... Vad är jag då?

Jag har skrattande sagt åt honom många gånger: Jag älskar dig av hela mitt hjärta, synd att jag får nöja mig med en tredjedel av ditt.

Ikväll blev inte så rolig ändå. Dels är jag helt ensam, vilket iofs är skönt för det har jag inte varit på flera veckor, men dels känner jag mig också åsidosatt, speciellt när jag snällt nog åkte till Lkpg så fort för att han skulle få tid i garaget.

Nåja, det och att jag insåg att jag inte skulle få mycket pluggande gjort annars.

Nu är jag inne på sista dagen hemma i Jämtland för den här gången. Imorrn vid 19.35 åker jag från östersunds flygplats.. Eller okej, jag flyger.. Sen är det en förbaskad massa väntan och byten innan jag blir upplockad av Martin. Sen är det att gräva ner sig i pluggandet så fort som jag har några lediga sekunder.

Det måste man ju bara älska, eller hur?

Okej. Det här är den allra sista punkten på min lista. Nu kommer det nog att sluta med att jag inte alls skriver särskilt mycket igen. Det händer trots allt inte mest av allt i hela världen i mitt liv.

Varje år brukar jag tänka mig att jag ska bli jätteduktig, och börja träna, plugga och allt sånt där som vore bra att ta itu med. I år tänker jag inte göra så. Jag ska baske mig inte svära in mig i något som jag inte kan hålla. Det känns som att det snarare är lätt att det blir en nedåtgående spiral när det inte går att infria löftena.

Jag skulle vilja säga att jag, i år, ska bli säker på vad jag vill, var jag ska ta vägen och framför allt - varför, men det är ju inte heller något jag kan lova.

Därför sitter jag här med en hel hög med olöften. Önskningar som jag skulle vilja hände under året, men som antagligen inte infrias i alla fall. Jag ska istället försöka ta dagarna som de kommer och fylla dem med det som verkar vettigt, om det är träning, pluggande eller annat återstår att se. Jag vet i alla fall att jag har börjat det här året ambitiöst med att omtentaplugga. Måste ju tyda på något gott, eller hur?