Maria - Ett norrsken i Linköping

Emellanåt behöver man ledighet. Det blev så igår. Jag lyfte inte ett pluggfinger och det var den bästa dagen på länge. Idag ska jag försöka ta igen det men hjärnan känns som mos. Det skulle kunna bero på cykelvägen till skolan som jag tog för första gången någonsin idag. Dels för att jag inte har bott i samma stadsdel mer än i lite drygt två månader och dels för att jag köpte cykel i förrgår.

 

Cykel ja... Det är ju en historia för sig. Den första blev stulen, låst och allt.. Så fick jag en fin lilasprayad av mina vänner i julklapp förra året och den funkade toppen. Fram tills att Henrik skulle lära mig att cykla till skolan strax efter jag flyttade till honom... Sen har jag letat cyklar på blocket och på studentanslagstavlan utan större framgång. Till slut valde jag att lägga lite extra pengar på en helt ny och valde att köpa en på Biltema...

 

Såklart fanns inte cykeln jag letade efter utan jag fick ta en helt annan (efter tre besök för att det då inte stod på lagersaldot att inte cykeln jag ville ha fanns där). Problem solved... eller? Det blev ett fjärde besök på Biltema på en vecka med framdäcket för det var skevt och hade inte gått att cykla på.

 

Många om och men och allt mynnar ut i att jag ska kunna cykla de 6,5 kilometrarna jag har enkel väg till skolan. Det var jobbigt, I tell ya. Det kändes som om jag skulle smådö (hej konditionslöshet) och dessutom regnade det. Hallelujah för regnkläder för att slippa regnet. Däremot andas det inte så jag var varm som en liten bastu när jag kom fram...

 

I-landsproblem... men det blir lättare.. eller? Snälla säg att det blir lättare!