Gårdagen spenderade jag med att måla om det lilla utrymme där bäbisen ska få bo sen när den tänker sig att göra världsentre. Det här innebar ju såklart en hel del upp och nerklättrande från min sida både på stol och från golv men det gick bra. Trodde jag.Idag var tanken att jag skulle jobba. Jag säger var, för jag vaknade och kan knappt stödja på benen. Då säger ju varje vettig del av kroppen att jag inte kan sätta mig i bilen, köra 25minuter och sen ha en klass som inte känner mig. Säga vad man vill om att bara vikarie, men det är relativt omöjligt att få en kollektiv samling barn man inte känner att förstå att man är väldigt orörlig och har ont. Så jag är hemma.Målet med dagen blir nog inte mer komplicerat än att ta mig ur sängen. Det låter som ett bra mål, som kanske till och med är uppnåeligt.
