Maria - Ett norrsken i Linköping

Jag har inte kunnat blogga på grund av packningspaniken som stilla(!!) spirar inom mig.. jag har egentligen bara idag på mig att packa allting... men sen blir jag sambo med kasper och magnus... och det ska ju bli spännande..

Nått som har hänt (förutom framgång i packningsdjungeln) är att jag har en arbetsintervju på tisdag. :) På Kaspers jobb.. och ja, det är kaspers förtjänst men vadå? Det är ju ett jobb..

Igår ringde coachen och skulle boka intervju med mig.
"Hej jag heter Max och ringer från Aros socks. Din kompis..."
(Vadå kompis)
"Kasper säger att du jättegärna jobbar här hos oss"
(Jättegärna och jättegärna... hellre strumpor än arbetslös ;P)
"Ja, det gör jag"
"Bra bra... kan du komma in imorrn på en intervju?"
"Öh.. jag är i Strömsund just nu och flyttar ner på måndag"
"Jasså... tisdag då?"
"Då kommer mina föräldrar med flyttlasset och eftersom jag ska bli sambo med kasper så vore det ju bra om nån av oss är där när dom kommer.."
"Ja jo.. det förståss"
"Men det beror ju på vilken tid... Dom kommer inte innan två"
"Klockan 10?"
"det blir bra det"

Så slutsatsen av den långa harrangen är att jag ska ha en intervju på tisdag klockan 10... vilket gör att soffbordsköpet på ikea i sthlm kanske blir lite lidande... men kasper sa att hans intervju inte tog någon tid alls.. så vi bör nog hinna ändå. :D

Sen vid 23.00 när jag pratade med kasper sa han att max hade kommit in och skrikit: Kasper!!! Din flickvän kommer hit på tisdag... men det kanske du vet redan..!?

Johejdu vad generad jag kommer att bli när jag ska möta dessa människor som nu iaf har hört att jag finns.. :P

Bara 3 dagar kvar.. och under dom 3 dagarna ska jag hinna packa klart... städa bilen... åka på 70-årskalas...hämta släpvagn.. och packa släpvagn...

På måndag innan jag åker ska jag in på Dollar och säga hejdå på riktigt... jag sa hejdå till Anki och Cilla igår. men det känns som om det finns fler jag vill säga hejdå till...

Tänk om jag får ett jobb.. vad mycket lättare allt skulle bli då...