Maria - Ett norrsken i Linköping

Jag vet inte hur ni fungerar men jag har en tendens att inte bli strålande på kort. By luck kan det hända att något blir bra men ofta ser jag ut som "hej kom och hjälp mig för halva mitt ansikte blev precis till en zombie", ni vet den minen...

 

Inget kan beskriva min fotomin så bra som den här bilden..

För ett år och ca en vecka sedan, aka på alla hjärtans dag 2012 satt jag och pluggade och hade samtidigit uppe gratisdejtingsajten HappyPancake. Hade några kompisar som hade registrerat sig där och jag tyckte väl att jag kunde försöka mig på det jag också. Det kunde ju knappt sluta sämre än förhållandet innan hade gjort så vafan, det var värt en chans.

 

Visst, det var många medelålders män som körde taktiken "det är okej för min fru att jag har en affär". Vissa tyckte till och med att jag kunde få fråga frun själv men jag tyckte väl att det ändå var lite väl overkill. Både affär med gift man och att diskutera detta med sagda fru.

 

Men i alla fall så satt jag där på alla hjärtans dag och en av dem som besökte min sida fastnade jag för och kände att jag var tvungen att skriva till. Det blev säkert något löjligt, att starta en konversation är inte alltid det lättaste men han svarade och mejlen mellan oss blev en del. Han spelade i band och ett av dessa band behövde en kvinnlig sångerska så jag sa att jag var intresserad av att provsjunga.

 

För ett år och en dag sedan hämtade han upp mig, vid Statoil i Ryd, med världens skruttigaste SAAB som nästan skakade sönder om man bromsade. Det var dagen jag skrämde slag på en av mina kompisar genom att stänga av telefonen kring musikutrustning precis som jag är van vid. Den var avstängd i kanske 4-5 timmar och när jag startade den igen hade jag nånstans runt 14 sms och 17 missade samtal med 7 röstbrevlådeinlägg. Jag tror att hon såg alla möjliga scenarion framför sig och allt slutade nog med att jag var gruppvåldtagen och död. Inte för att jag sjöng nått, men jag fick ändå vara med i bandet och jag kunde inte sluta titta på Henrik.

 

För ett år sedan idag, ikväll, gick vi på första dejten. Sen dess har vi suttit ihop. Han stöttar mig i allt jag gör och jag hoppas att han känner att jag stöttar honom. Han är fantastisk och jag älskar honom mer än jag trodde det var möjligt att någonsin älska någon alls.

 

Nu är jag faktiskt ganska less. Jag har varit sjuk i sex veckor av sju möjliga. Har det inte varit huvudvärk så är det som nu och jag ligger däckad, hostar, snorar och känner mig allmänt förjävlig. Jag vet inte om det är nått virus jag har fått men alla gånger jag blir förkyld brukar jag annars ha ont i hela kroppen. Det har jag inte haft den här gången. Så nu misstänker jag istället någon form av allergi som gör att jag mått dåligt egentligen konstant. Tror att det finns risk för mögel på min arbetsplats. Har samma känsla som jag haft på flera andra platser där det senare mögelsanerats. Vi får se hur det går med allt helt enkelt.

 

Min alla hjärtans dag var nog spännande. Var till läkaren och pratade om just allergi, så det ska skickas dit folk för mätning.

 

Däremot var det faktiskt så att jag träffade Henrik på alla hjärtans dag 2012, eller ja.. vi hittade varandra på internet. Och i fredags åkte vi båda till Stockholm för att fira det tillsammans med en kombinerad årsdag. Bra mat, strosning i Stockholm och sen på söndagen åkte vi till mitt underbara Uppsala, gick omkring lite och hälsade sen på lite kompisar som jag inte sett på cirka ett år. Helt fantastiskt.

 

 

Ja jösses.. 4 veckor blev -6kg.. nu har vi släppt in kolhydrater igen lite smått men jag tror ändå att det vandrar neråt.. Vikten är inte så noga egentligen utan jag vill se skillnad och kanske framför allt känna skillnad. Och det gör jag.

 

Det ska bli spännande att se om Henrik ser någon skillnad nästa helg. Det är ändå ganska många veckor sen vi träffades nu.

 

Min första månad har kommit och gått. Jag spenderar min tid med att ljuda en jävla massa. Som typ potatis.. "peh-peh-peh-peh-oo-oo-oo-teh-teh-teh"... ja ni fattar grejen. För att sekunden senare få säga "Nej, inte fotatis.. Potatis! PÖH!" Nu idag ahr jag dessutom sett på barnprogram och vinjetten till ett av dem har etsat fast sig i min hjärna och går nu på rundgång.

 

Woho!