Maria - Ett norrsken i Linköping

För ett år och ca en vecka sedan, aka på alla hjärtans dag 2012 satt jag och pluggade och hade samtidigit uppe gratisdejtingsajten HappyPancake. Hade några kompisar som hade registrerat sig där och jag tyckte väl att jag kunde försöka mig på det jag också. Det kunde ju knappt sluta sämre än förhållandet innan hade gjort så vafan, det var värt en chans.

 

Visst, det var många medelålders män som körde taktiken "det är okej för min fru att jag har en affär". Vissa tyckte till och med att jag kunde få fråga frun själv men jag tyckte väl att det ändå var lite väl overkill. Både affär med gift man och att diskutera detta med sagda fru.

 

Men i alla fall så satt jag där på alla hjärtans dag och en av dem som besökte min sida fastnade jag för och kände att jag var tvungen att skriva till. Det blev säkert något löjligt, att starta en konversation är inte alltid det lättaste men han svarade och mejlen mellan oss blev en del. Han spelade i band och ett av dessa band behövde en kvinnlig sångerska så jag sa att jag var intresserad av att provsjunga.

 

För ett år och en dag sedan hämtade han upp mig, vid Statoil i Ryd, med världens skruttigaste SAAB som nästan skakade sönder om man bromsade. Det var dagen jag skrämde slag på en av mina kompisar genom att stänga av telefonen kring musikutrustning precis som jag är van vid. Den var avstängd i kanske 4-5 timmar och när jag startade den igen hade jag nånstans runt 14 sms och 17 missade samtal med 7 röstbrevlådeinlägg. Jag tror att hon såg alla möjliga scenarion framför sig och allt slutade nog med att jag var gruppvåldtagen och död. Inte för att jag sjöng nått, men jag fick ändå vara med i bandet och jag kunde inte sluta titta på Henrik.

 

För ett år sedan idag, ikväll, gick vi på första dejten. Sen dess har vi suttit ihop. Han stöttar mig i allt jag gör och jag hoppas att han känner att jag stöttar honom. Han är fantastisk och jag älskar honom mer än jag trodde det var möjligt att någonsin älska någon alls.