Min lektionsmyt..
Molnfolket
Det var en gång en man som hette Motu . Han planterade en stor trädgård full av bananer som växte sig större och större och till slut mognade. En dag när han kom till sin trädgård såg han att alla mogna bananer var borta. Stölderna fortsatte, och till slut gömde han sig i trädgården för att ta tjuven på bar gärning.
Han behövde inte vänta länge, utan efter en stund såg han en grupp molnmänniskor komma ner från himlen och de började skära ner bananer. De tog även med sig en massa när de gick. När de vände ryggen till rusade Motu ut och fångade en av kvinnorna och tog med henne till sin by.
Tiden gick, och Motu och molnkvinnan gifte sig. Hon var en mkt klok kvinna, och hon skötte hushållet och jordbruket precis som vilken kvinna som helst.
Innan molnkvinnan kom till byn hade varken Motu eller någon annan i byn sett elden. De åt alltid sitt kött rått, och när det var kallt, regnigt och blåsigt satt de och huttrade inne i sina hus. Motus fru bad sina vänner hos molnfolket att ta med eld nästa gång de hälsade på. Hon lärde byborna att laga mat och att sitta runt elden för att värma sig.
Motu var mycket lycklig med sin fru, och byborna var glada att hon var där. Allt eftersom övertalade hon många ur molnfolket att flytta ner till byn.
Men allt skulle ändras?
En dag fick Motus hustru en övertäckt korg som hon placerade på en hylla, och hon sa till Motu att han aldrig fick öppna den, för då skulle han förlora både henne och molnfolket för alltid. Motu lovade både dyrt och heligt att han aldrig skulle öppna korgen.
Han var så lycklig över att han hade en klok och bra fru, han hade mkt folk runt om sig, och många i byn såg honom som en stor man. Ändå var han väldigt ofta inne i huset och gick runt korgen.
En dag tog han ändå beslutet att han skulle öppna korgen. Han väntade tills hans fru hade gått ut på åkern som hon gjorde varje dag och så tog han ner korgen från hyllan och öppnade den?
Och i den fanns?
Ingenting?
Motu blev så lättad att han skrattade och satte upp korgen på hyllan igen.
När Motu sedan var ute på jakt samlade hans hustru ihop sitt folk och återvände tillsammans med dem till molnen för att aldrig mer komma till jorden.
Men kvar fanns elden, och människan hade lärt sig att laga mat.
Det här är den myt jag ska berätta om imorrn.. Hoppas det går bra.. :P
Tvätta håret ska ajg göra nu.. Och sen sova..
Det var en gång en man som hette Motu . Han planterade en stor trädgård full av bananer som växte sig större och större och till slut mognade. En dag när han kom till sin trädgård såg han att alla mogna bananer var borta. Stölderna fortsatte, och till slut gömde han sig i trädgården för att ta tjuven på bar gärning.
Han behövde inte vänta länge, utan efter en stund såg han en grupp molnmänniskor komma ner från himlen och de började skära ner bananer. De tog även med sig en massa när de gick. När de vände ryggen till rusade Motu ut och fångade en av kvinnorna och tog med henne till sin by.
Tiden gick, och Motu och molnkvinnan gifte sig. Hon var en mkt klok kvinna, och hon skötte hushållet och jordbruket precis som vilken kvinna som helst.
Innan molnkvinnan kom till byn hade varken Motu eller någon annan i byn sett elden. De åt alltid sitt kött rått, och när det var kallt, regnigt och blåsigt satt de och huttrade inne i sina hus. Motus fru bad sina vänner hos molnfolket att ta med eld nästa gång de hälsade på. Hon lärde byborna att laga mat och att sitta runt elden för att värma sig.
Motu var mycket lycklig med sin fru, och byborna var glada att hon var där. Allt eftersom övertalade hon många ur molnfolket att flytta ner till byn.
Men allt skulle ändras?
En dag fick Motus hustru en övertäckt korg som hon placerade på en hylla, och hon sa till Motu att han aldrig fick öppna den, för då skulle han förlora både henne och molnfolket för alltid. Motu lovade både dyrt och heligt att han aldrig skulle öppna korgen.
Han var så lycklig över att han hade en klok och bra fru, han hade mkt folk runt om sig, och många i byn såg honom som en stor man. Ändå var han väldigt ofta inne i huset och gick runt korgen.
En dag tog han ändå beslutet att han skulle öppna korgen. Han väntade tills hans fru hade gått ut på åkern som hon gjorde varje dag och så tog han ner korgen från hyllan och öppnade den?
Och i den fanns?
Ingenting?
Motu blev så lättad att han skrattade och satte upp korgen på hyllan igen.
När Motu sedan var ute på jakt samlade hans hustru ihop sitt folk och återvände tillsammans med dem till molnen för att aldrig mer komma till jorden.
Men kvar fanns elden, och människan hade lärt sig att laga mat.
Det här är den myt jag ska berätta om imorrn.. Hoppas det går bra.. :P
Tvätta håret ska ajg göra nu.. Och sen sova..
Kommentarer
Postat av: Marie
Dock fick man böckerna serverade på silverfat och gratis skolmat. :P Fast högskole/universitetstudier rockar!! :D Vad har hänt med din msn?
Postat av: Marie
Så går det när man köper packard bell *harkel*
Trackback