Maria - Ett norrsken i Linköping

Idag var det den dagen.. Dagen jag faktiskt inte trodde att jag skulle gråta särskilt mycket på.. Det kändes inte så innan.. Men, det gick ju som det gick med det. Vi hann sjunga en sång Mats och jag, sen berättade prästen om hur farmor hade varit, och då fick jag stenhålla tillbaka tårarna för att klara av den andra sången.. det resulterade i att jag struntade i texten utan fokuserade på att inte gråta.. Sen grät jag konstant resten av begravningen.. Men det var fint.. Mycket fint..