Maria - Ett norrsken i Linköping

Mitt sjukhusbesök tog snabbt slut. Läkaren var mkt trevlig och till slut trodde han nog faktiskt på mig också, men det berodde nog allra mest på att jag erkände att jag inte trodde att det var nått fel på mig, men att jag tyckte det var bättre att kolla upp eftersom min sambo har varit riktigt sjuk. Trevliga läkaren sa att vi skulle ta ett blodprov (efter att ha klämt på min mage i 5 minuter, det har jag aldrig varit med om förut) så det var bara att knalla iväg till provtagningen.. Min STORA skräck! Jag hatar nålar, och brukar gråta som fan när jag kommer i närheten av dem. Eller.. inte knappnålar och sånt, utan sprutor. Nu var senaste gången jag tog blodprov på sjukan när jag var typ 12 tror jag, så det är svårt att veta hur jag reagerar. Kasper blev superbesviken. När vi kom ut därifrån tittade han på mig och sa: Men du grät ju inte ens!

Nu ska jag planera en lektion om Adolf Hitler. Är det nån som har några bra idéer?