Maria - Ett norrsken i Linköping

Att inte få sova

Tro mig, jag är fullt medveten om att det kommer bli mycket mindre sömn framöver. Det är nämligen en vanlig grej som andra människor kommenterar när de inser att vi ska ha barn. "Nu är det slut på friden." "Ojojoj nu blir livet aldrig detsamma." "Jahaja, du kommer inte få sova mer på flera år".

Tack, vi fattar.

Problemet just nu är inte att det blir mindre sömn framöver eftersom jag sover väldigt lite redan nu. Alla jävla föreläsningar och skit vi varit på har sagt "och så är det viktigt att kolla ihåg att vila på dagtid också" men när ska en hinna det om det samtidigt ska jobbas? Att jobba och sen sova en timme klarar jag inte alls av, blir nästan mer förstörd än om jag inte sover.

För tillfället känns det som om jag dygnat ett par nätter. I snitt får jag sova i kanske 2,5h innan jag vaknar och så går det så på repeat under natten och varje natt.

Exciting shit, det där med att vara gravid.

Så var det för mig också, att alla liksom skulle förvarna för vad som väntade. Samma sak när jag var gravid och mådde bra, så menade alla andra som varit gravid såhär; "Vänta du bara, det kommer....tro inte att du slipper undan" ...ungefär. För mig kom det nästan inga krämpor och Tore har låtit oss sova. Så ibland gör man bäst att stänga dövörat till :)